Beslutsfattandet kan delas upp i en känslodel, System 1 och en mera rationell del, System 2. Den förstnämnda triggar igång snabbt, är intuitivt och styrs av känslor medan det rationella systemet är mera trögstartat, tänker igenom alternativa konsekvenser och är på så sätt mera långsiktigt. System 1 arbetar ständigt och omfattar allt vi gör utan någon större ansträngning eller medveten styrning. Det klarar multiplikationstabellen, men drar också slutsatser utan att tvivla och bortser från tvetydigheter. System 2 å andra sidan befinner sig ofta i ett bekvämt viloläge och överväger intryck, avsikter och känslor (Kahneman). Många gånger tror vi att vi fattar rationella beslut medan vi faktiskt ofta vilar vårt beslutsfattande på intuitiva processer som vi saknar kontroll över.
Är beslut som fattas långsamt, alltså då System 2 får störst utrymme, bättre? Nja, det verkar inte så utan de båda systemen kompletterar varandra och båda behövs. Om den känslomässiga delen av någon anledning inte fungerar längre så fattas det överhuvudtaget inga beslut alls. Personligheten har betydelse för hur vi fattar beslut. Detta kan delvis förklara varför vissa kan fatta beslut blixtsnabbt i olika situationer medan andra nästan aldrig tycks komma till skott.
Tollgerdt Resblogg 