Känns detta igen? De som ofta känner sig missförstådda eller tillhör du kanske själv de som många gånger tycker dig bli dåligt bemött och missförstådd? Hur som helst är det intressant  – en del människor tycker sig alltid vara illa behandlade och missförstådda. Ja, nu är det mitt fel igen, ekar ständigt. Precis som om någon vill dem illa. Mamma eller pappa som alltid favoriserar något annat syskon, fröken i skolan som alltid gullade med någon annan, kompisarna som var orättvisa, partnern som var trist, alla på jobbet som var emot en! Varför kan man aldrig se sin egen del i skeendet? Självinsikt heter svaret!

Jobbar just nu med ett stort ledarprojekt och något som ständigt återkommer är vikten av att kunna leda sig själv innan man kan leda andra. Redan Xenofons, lärjunge till Sokrates, välkänd författare och historiker talade om konsten att leda sig själv: att leda sig själv är att skapa reda i sitt inre. Kloka och sanna ord. Reda i sitt inre är också vägen till välbefinnande och inre frid. Vägen dit kan synas lång, för vissa kanske oändlig, men för varje litet steg på vägen är man närmre målet – så ge aldrig upp.

Det är alltför enkelt att lägga över ansvaret för det egna livet på andra. Jag träffar vuxna människor som skyller sina tillkortakommanden på någon annan. Mamma och pappa ligger nära till hands att skylla på – deras fel att inte jag lyckades bättre, eller kanske det är vännernas fel – de brydde sig inte – jag fick inte vara med – eller partnerns – chefens, ja det finns hur många som helst att lägga över ansvaret på.

Jag menar naturligtvis inte att det lilla barnet inte skulle påverkas av sin uppväxtmiljö eller att skolans klimat skulle sakna betydelse. Inte alls. Det finns många yttre faktorer som påverkar människors liv. Uppväxt, fattigdom, krig och sjukdomar är några. Trots detta har var och en ett stort ansvar för det egna livet. Vi kan påverka och styra mer än vi kanske anar. Det gäller att lita på sin förmåga och ta ansvar för det egna livet. Vem ska annars göra det?

Självklart måste man sätta gränser och kunna säga nej, men att säga nej till själva livet är inte särskilt klokt. Nej, jag vill inte, vågar inte, har inte tid, kan inte – så klart att man kan! Bättre att lyss till den sträng som brast än att aldrig spänna en båge! Hur sant är det inte? Rädslan för att misslyckas styr tyvärr mångas liv. Man vågar aldrig kasta sig ut i det berusande livet. Vad händer om du misslyckas? Är det farligt? Inte alls. Ett misslyckande är ett steg på livets väg och man lär sig något nytt!

Fascinerande att komma till en stad som Melbourne – och få en inblick i hur det såg ut här i mitten av 1800-talet – de modiga – de som vågade förändra sina liv och ta steget långt bort från den invanda tryggheten – bort från vardagen och hur de förändrade sina liv – inte bara för sig själva utan också för kommande generationer! 
Våga du också – förändra och skapa det liv du drömmer om – i jämförelse med att en gång gå ombord på ett skepp till andra sidan jorden är det kanske enklare än du tror!

1. Har precis tillbringat ett par dagar på Nightfall – ett mycket speciellt ställe i vildmarken – Australian outback light! Här bor man i lyxtält – tre par i vars ett tält – så fjärran från vardagen – kolmörkt – vilda djur – öppen brasa som värmer en i tältet – franska badkar – och så långt där ute händer det något väldigt speciellt med oss! Man tränger in i sig själv och yttre attribut blir överflödiga – vi blir nakna på ett mycket positivt sätt och att se sig utan spegel är speciellt! Bra att ibland glömma yttre status – jobbet – utseende – kläder och mycket annat – berörande och befriande! 

Ibland är det alltför lätt att skjuta upp saker och ting. Jag kan göra det i morgon eller kanske i övermorgon – det må vara hänt, men risken för att stress blir ofta större ju mera man skjuter upp saker. Att ständigt skjuta upp mötet med sig själv kan däremot få ödesdigra konsekvenser. Någon arbetar alltid, en annan tränar dygnet runt, en tredje dövar rädslan för att möta sig själv genom shopping och så vidare. Ju längre du undviker att se vem du egentligen är desto mer främmande blir du inför det egna och sanna jaget. Ständigt nya roller på livets teaterscen. Att aldrig våga vara den man är, sig själv, får förödande konsekvenser för trygghet och välbefinnande. Det kan vara smärtsamt att möta sig själv, men nödvändigt i ett långsiktigt perspektiv.