Precis hemkommen efter en underbar långhelg i London. Fantastisk stad – magiska juldekorationer – massor av människor överallt. Mitt i detta vimmel noterade jag att tempot är förhållandevis lugnt – en glad, vänlig och avslappnad stämning. I trapporna upp och ner till tunnelbanan – fullt med folk – bara ett fåtal som går förbi i rulltrappan – ett betydligt lugnare tempo än när jag kommer på T- Centralen i Stockholm där ”alla” springer – bråttom – bråttom. Erfarenheten är inte ny. Svensken verkar betydligt mer stressad och internationella jämförelser visar att det också förhåller sig så – svenskar är mer stressade än sin nordiska grannar och nordbor tillhör i sin tur de mest stressade i Europa. Varför är det så? Frågan är komplex liksom det inte finns några entydiga svar – men en reflexion över att man faktiskt är utbytbar i de flesta roller man har kan vara klokt – företag fortsätter även när de mest dynamiska ledare lämnat – ja till och med ett land klarar sig utan regering! Så tänk på det – ta tid för återhämtning och reflexion och njut av tillvaron!

När man möter ungdomar så är de ofta fyllda av drömmar – mål och visioner för framtiden. Drömmarna kan handla om att komma in på en viss utbildning – framtida jobb – kärleken – resa – se och uppleva så mycket som möjligt. När man i stället möter medelålders så verkar många ha stannat upp – halvnöjda med det som blev – det är naturligtvis bra att vara nöjd men samtidigt ligger det mycket i ordspråket – den som lever med planer för framtiden håller sig ung! Nyfikenhet – livslust och njutning!

Rädslan kan förlama människor – allt verkar farligt – lurar det inte en fara bakom hörnet? Vågar jag lita på den hjälpsamma tjejen – tänk om…., ja det kan vara lätt att tänka – TÄNK OM!

Allt kan naturligtvis hända var som helst – en räka i salladen kan vara dålig -ät inte sallad – bilolyckor händer -åk inte bil – en hiss kan få stopp – åk inte hiss -en hund kan hugga – akta dig för hundar och så vidare! Till sist kan alla rädslor hindra människor från att leva livet fullt ut! Vilket slöseri med tiden!

Den gångna helgen är det många som besöker kyrkogårdar, tänder ljus och minns nära och kära som inte längre är med oss. Det är ett bra tillfälle att reflektera lite extra över livet – stanna upp och ställa sig frågan – vad är viktigt för mig? För de flesta handlar livet om relationer av olika slag – det är liksom livets essens. Lägger jag tid på de relationer som är viktigast i mitt liv? Möten och tid med människor som betydelsefulla – inspirerar och får mig att må bra? Glöm heller inte bort en tanke på alla ensamma – ett telefonsamtal eller ett mail kan betyda mycket för många!

Hösten är här och vintertiden är tillbaka. Själv älskar jag hösten men har många vänner och arbetskontakter som tycker att mörkret tynger – långt till sommar och ledighet. Då är det klart men samtidigt är det en gåva att kunna uppskatta också vardagen året om! Det kan låta ytligt att skriva att det första man tar på sig på morgonen är ett leende, men leenden föder leenden och vardagen blir så mycket roligare – omgivningen blir glad och alla möten brukar bli roliga och inspirerande när leendet är med!

Hindrar rädslor och ångest dig från att leva? Rädslor kan ha en förödande effekt som hindrar människor från att leva livet fullt ut. Att vilja och inte våga – skjuta upp livet till det är för sent är som att vara en fågel fångad i en bur! Det största hindret för att leva det liv du vill leva är du själv och dina tankar – tänk om…..??!!

Du väljer – ingen annan!

Nyligen sett en berörande serie om Nelson Mandela. Det har skrivits sida upp och sida ner om denne man – spelats in en rad filmer men verkligheten överträffar dem alla. Många av hans ledord som att visa värdighet kan enkelt översättas till varje människas vardag och liv – att veta sitt eget värde – men också att behandla andra som man själv vill bli behandlad – självbehärskning – att kunna leda sig själv – inte reta upp sig – förlåta – inte vara den som grämer sig över oförätter och aldrig glömmer – sist men inte minst – att aldrig ge upp!

För några år sedan hade jag förmånen att besöka Sydafrika i samband med ett FoU projekt kring hälso- och sjukvård och fick se och möta människor som man sällan gör som turist. Besöket i Soweto tillsammans med en man som körde ambulans där vid upproret 1976 är något jag aldrig glömmer – och som en av ”våra” svenska läkare sa – dessa dagar har förändrat mitt liv och jag är benägen att hålla med!