
Triora är en liguriskt by som fascinerar- en ort med mörk historia- många häxor brändes här under 1600-talet och i slutet av andra världskriget hämnades förlorarna genom att förstöra mycket.
Det fascinerande är att byn lyckats vända det mörka till något ljust och glatt – och Anna – huvudpersonen i min kommande roman UPPBROTT- tar med sig detta.
Nu är vi här för tredje gången och inleder med lunch innan vi tar en tur i byn.




Det är en mycket gammal by och QR koder berättar hur mulor användes för att köra förnödenheter – byggnadsmaterial mm. Blundar och försöker föreställa mig svunna tider.


Ja unga söta kvinnor väckte säkert avund och så vittnade man mot dem – dessvärre kvarstår detta fenomen- fast i nya former som mobbning.


Vi fascinerades lika mycket denna gång som tidigare- träffade några som bor i Triora- det är det mest avslappnade man kan göra- tyckte de och nog vilar lugnet över byn i dag.


Ja butiken som säljer de godaste lokala ostar- pasta gjord på Triora mjöl- honung – sylter – korvar- ja en butik där jag skulle kunna handla allt.

Vi köper en del som vi tar med oss hem till Taggia och säger hej då för denna gång.
