Venedig– jag förstår varför denna diamant lockar turister från hela världen- sommartid så många att lokalbefolkningen säkert tröttnar ibland – men off- season har staden en alldeles speciell dragningskraft.
En vanlig vardag landar vi på Marco Polo flygplatsen ( bara flygplatsens namn sätter fantasin i rörelse) och ska för första gången ta Valporetton in till hjärtat av Venedig.
Färden är bedövande vacker och varje gång jag återser Venedig så känner jag att det var alltför längesedan jag var där senast!
Den här gången ska vi bo i Dorsoduro och när vi går av båten – och varsamt bär resväskorna – kommer fram till porten till palatset där vi ska bo – så känns det som att vara förflyttad till en skimrande sagovärld!
Vi tas väl emot i den vackra receptionen och bjuds på vars ett glas Prosecco innan vi visas upp till ett helt fantastiskt rum med egen utgång till innergården.
Vi är på förtjusande hotell, Nano Monciego Palace, i ett palats från 1400-talet, varsamt renoverat. Sluter ögonen och för ett ögonblick befinner jag mig en helt annan tid ( nästan i alla fall). Här är så fint så vi skulle kunna tillbringa hela restiden här men det vore bra synd när man vet vad som väntar utanför porten!
Kanaler som viskar hemligheter och nästan precis intill hotellet hittar vi en supertrevlig aperitivo bar.
Klart att vi måste smaka!
Ja kaffet är dyrt på Café Florian på Markusplatsen- men stämningen är unik och det är inte varje dag man lyssnar på ett Wienerkapell till kaffet!
Vi kom ganska sent till Venedig men i morgon ska vi utforska helt andra delar!
Avslutar dagen med att ta Valporetton till kvällens restaurang – villar bort oss lite – men stämningen är på topp när vi kommer in kl 22- passar oss perfekt.
Stolt ägare som visar vilka gäster som varit där!
Var vi är? På Antiche Carampane! Utsökt mat – underbar atmosfär – ett gott råd – bord behöver bokas i god tid!
Denna hemfärden skulle man gärna ta varje kväll!
Tollgerdt Resblogg 