Åkte tåg i måndags och hamnade mitt emot en gravt synskadad äldre man. Vi började att prata och jag fick med mig så kloka ord. Han hade tävlat i utförsåkning för synskadade – tränade juijutsi tre gånger i veckan – hade arbetat heltid hela livet – sparat så att han kunde resa flera gånger varje år – och så vidare. Han utstrålade en sådan vitalitet och optimism.
Jag frågade om han varit synskadad sedan födseln – javisst blev svaret och jag replikerade – det är ju fantastiskt så mycket du gjort och så positiv och entusiastisk du är! Ja, sa han – du hamnar på olika trappsteg i livet – olika för olika människor – och det är upp till dig att göra det bästa av det och ständigt klättra uppåt i stället för att sucka och beklaga sig! Kloka ledord som jag tar med mig!