En del tycks fullständigt oförmögna att sätta sig in hur andra känner. De fortsätter att vara i centrum av världen på samma sätt som den trotsige två och ett halvtåringen. Deras lycka är det enda som betyder något. Hur andra har det är ointressant – andra får skylla sig själva, man kan skratta åt dem eller till och med kasta okvädningsord. Så sorgligt att sakna förmågan att bry sig om och känna medkänsla. När enbart hjärnan får gälla och hjärtat ställs utanför. Det är inte bara sorgligt utan hälsa och välbefinnande påverkas dessutom negativt hos de som saknar medkänsla.
Forskning visar att människors förmåga att känna med andra varierar över ett stort spektra. Från de som bryr sig och engagerar sig i det mesta till den andra ytterligheten – psykopaten. Medkänsla avslöjas till och med genom en magnetkamera och människor som bryr sig och känner med andra är mindre stressade, friskare (immunförsvaret stärks) och lyckligare. Vi är olika rent genetiskt, men man kan också träna och utveckla medkänslan.