Det finns de som älskar julen med alla dess förberedelser och gemenskap med familj och släkt medan andra våndas. Läste en intressant artikel om vikten av att få möjlighet att fira jul tillsammans med sina nära även om det kan gnissla ibland. Varför är det då betydelsefullt? För att känna sig som del i ett sammanhang. Då är det viktigt att se sin egen roll. Bjuda till och möta ”gamla moster” eller vem det nu kan vara med ett leende. Kanske är ensamheten en förklaring till den höga graden av psykisk ohälsa? Sverige är det land i världen som har den högsta andelen ensamhushåll. Ett leende, generositet och omtanke är kanske de bästa julgåvorna av de alla?