Det finns en hel del spännande forskning om vikten av att vara i ett sammanhang. Att tillhöra en grupp och få vara med. Utanförskap upplevs frustrerande. Barnet som inte får vara med i kompisgruppen eller den som inte välkomnas in i en arbetsgrupp. Nära relationer, ett bra jobb och att vara del i ett större sammanhang är faktorer som skapar välbefinnande och trygghet. Allra viktigast är ändå att ha en inre ro och att vara nöjd med den man är. Med sina styrkor och sina svagheter. Inte alltid enkelt men ett första steg är att trivas i sitt eget sällskap och tycka om sig själv. En enda människa är med dig genom hela livet – DU själv. Nog vore det bra trist att inte trivas med sitt allra närmaste sällskap! Mer om att ”bara vara” och att finns sig själv i mitt senaste Vagabondinlägg. 

http://www.vagabond.se/bloggar/jorden_runt/20141228/busy-doing-nothing-livet-pa-fafa-islandtonga