En del människor tycks alltid spela rollen av att vara någon annan på livets scen. Kanske handlar det om en rädsla för att möta sitt innersta? Det verkliga jaget med allt vad det innebär. Så rullar livet på i en ytlig karusell där ingen är riktigt äkta. Förr eller senare kommer livet i kapp alla på och man tvingas möta sig själv.
Nog är det ett slöseri med livets kapital att inte lära känna den person som är med en hela livet? Ju mer man känner och tycker om sig själv – desto tryggare blir tillvaron. Att våga bejaka sig själv och livet medan det rusar på är grunden till välbefinnande och lycka.
Tollgerdt Resblogg 