
Jag tror att kärleken mellan mig och Provence är ömsesidig- kärlek som håller år ut och år in brukar vara besvarad och jag blev förälskad i Provence när jag var 15 år och fortfarande är detta en del av vår värld som trollbinder mig.

Det finns hur mycket som helst som lockar – landskapet – dofterna- anis – timjan – rosor- lavendel- färgerna- de mjuka – ockra – vete – lavendelblå – inbjudande – maten- vinet – människorna – passionen – joie de vivre.



Maten är utsökt- lätt och utan en massa tillsatser och de lokala marknaderna erbjuder allehanda läckerheter.

Jag tror att det finns hundratals provensalska byar att älska- jag har varit i många – men ännu fler finns kvar att utforska.

Lacoste är som en dröm med det gamla slottet- omnämnt av författare som Markis de Sade – avbildat av konstnärer och nog är miljön underbar. Romantiska gränder- underbara gamla hus – små affärer- kaféer och restauranger- allt inramat av en livfull och glad stämning- sinnebilden av Provence.

Vi kör vidare mot en gömd juvel – Goult – som verkligen är en förtjusande liten pärla. Inte särskilt många turister som hittat hit. Vi slår oss ner på Café de la Poste och bara njuter av atmosfären- ljuset – dofterna – maten och ett glas iskallt lokalt vin.

Vi dröjer oss kvar länge – träffar ett yngre par från Paris. Tjejens föräldrar har ett sommarhus i byn och det är ett måste att tillbringa ett par semesterveckor här och jag förstår dem mer än väl.

Mysiga gränder och fina hus överallt.

Inleder nästa dag med en god frukost på ett litet B&B utanför Rousillon. Betagande utsikt och så är vi redo för nya upptäckter.
