Vårt minne är spännande. Två personer kan vara med om precis samma situation, men registrerar och minns på helt olika sätt. Vem har rätt och vem har fel? Omöjligt att svara på, men hjärnan kan inte hantera all information utan sovrar och väljer. Intressant är att forskning har visat att lyckliga personer har förmågan att lyfta fram positiva minnen och minns bara de lyckliga stunderna. Den positiva spiralen är i gång.
Negativa personer minns i stället alla oförrätter och allt negativt som hänt dem. Detta grubblande dränerar och sliter på de kognitiva resurserna, alltså den del av hjärnan som hanterar all information och själva tänkande, vilket då ytterligare förstärker upplevelsen av att vara olycklig och så är den negativa spiralen i gång. Det är inte ovanligt att träffa syskon som minns sin barndom helt olika. Den ene kanske tycker att mamma eller pappa alltid favoriserade den andre. Var det verkligen så eller handlar det åter igen om att den ene begåvats med lyckogenen medan den andre ser det mesta mörkt?