Efter alla fantastiska upplevelser i Bologna- främst med olika jobbuppdrag- alla möten- alla underbara människor jag lärt känna – passion och livsnjutning – la Bella Vita så måste jag bara tillbaka mycket snart. Trettio gånger de senaste tjugo åren och nu har jag inte varit där sedan pandemin. Jag håller tummarna att Italien snart ska öppna upp helt och hållet för jag längtar! ( jag vet att man kan resa dit med intyg och krav på munskydd inomhus på vissa ställen men jag vill återse Bologna utan munskydd).
La Rossa – den röda staden ( byggnader men också ofta politiskt) alla magiska hus – den avslappnade atmosfären och de fyrtio kilometerna arkader.
De välkända tornen – bokhandeln Feltrinelli – och favoritkaféet på Via Zamboni.
Jag längtar efter La Dotta – strosa i universitetskvarten men också efter alla stimulerande ledare jag lärt känna främst inom hälso- och sjukvård men också i regionen Emilia Romagna– spännande samtal om kulturella likheter/olikheter i ledarskapet och mycket annat.
La Grassa- jag längtar efter den ljuvliga maten – Saluhallen- matgatorna strax intill Piazza Maggiore!
Jag längtar efter världens bästa glass – den njuter man av på Gelateria Gianni.
Jag längtar efter att sitta med en espresso eller ett glas vin på Piazza Maggiore – bara kolla på folk- byta ett par ord med någon!
Jag längtar efter att dricka en Aperol Spritz tillsammans med aperitivo på någon av mina favoritbarer.
Jag längtar efter trevliga Hotel Metropolitan – Claudio och Anna och all deras personal!
Sluta längta och tråna – jag går till datorn och bokar en höstresa till Bologna- sommarresan är redan inbokad och Bologna gör sig bättre i september än under högsommaren!
Tollgerdt Resblogg 