Nästan alla som läste Peter Mayles bok Ett År i Provence drömde nog ibland om ett liv i Provence med de lokala vinerna- lammen från Sisteron- melonerna från Apt – de lokala marknaderna- gubben med tryffelsvinet – ett liv som en enda lång spännande och underbar semester. Själv älskar jag fortfarande boken och i slutet av 1990- talet var familjen flera gånger just i Gordes. Här bodde Evert Taube en gång och otaliga konstnärer har avbildat byn. Den var på något sätt välbekant redan innan vi kom dit.
Sedan har vi varit tillbaka i trakten flera gånger och i somras blev det några timmar i förtjusande Gordes. Undviker man den extrema högsäsongen så är byn förtrollande.
Det provensalska landskapet är magiskt och en tur dit varje år är nästan ett måste. Dofterna – ljuset – maten – vinet – människorna – allt förför och berör.
Slottet kan man inte missa och runt omkring ligger underbara gamla hus längs vackra kullerstensgator.
Älskar den provensalska blå färgen. Många små butiker och efter ett par timmars tur i byn är det dags för kaffe.
Många trevliga butiker – kaféer och restauranger och en lunch på La Bastide de Gordes är en upplevelse. Att sitta på terrassen, njuta av en lätt sallad, läppja på ett glas iskallt rosevin – blicka ut över det förförande landskapet – det är livskvalitet!
Snart dags att köra tillbaka till vårt lilla mas och vi säger hej då till förtjusande Gordes!
Vi kommer tillbaka!
Tollgerdt Resblogg 