Alltför många människor tycks plågas av en inre oro och rastlöshet, ibland till och med så stark att man kan kalla den ångest. Oron hanterar människor på de mesta skilda sätt, alltifrån tabletter till ett ständigt jagande. Det kan handla om att försöka få ro genom att matta ut sig genom att löpa eller cykla flera mil om dagen, döva ångesten genom ständig konsumtion, köpa mer och mer, större och större eller att arbeta och tänja gränserna till bristningsgränsen. För en stund kanske man får ro, men sedan kommer den inre oron att ställa ännu högre krav på sin bärare och den inre friden ter sig alltmer avlägsen.
Än en gång spökar gener och personlighet och det är svårt att ge några enkla lösningar för hur en människa ska finna det inre lugnet, den åtråvärda friden som får en att sova gott, känna harmoni, trygghet och livsglädje. En väg mot en större frid är att lära känna sig själv, acceptera styrkor såväl som svagheter och att använda sig själv som någon sorts mentor, prata lugnande, peppa och träna. Inte enkelt men varje litet steg på vägen mot den inre friden är en seger.