Precis hemkommen efter en underbar långhelg i London. Fantastisk stad – magiska juldekorationer – massor av människor överallt. Mitt i detta vimmel noterade jag att tempot är förhållandevis lugnt – en glad, vänlig och avslappnad stämning. I trapporna upp och ner till tunnelbanan – fullt med folk – bara ett fåtal som går förbi i rulltrappan – ett betydligt lugnare tempo än när jag kommer på T- Centralen i Stockholm där ”alla” springer – bråttom – bråttom. Erfarenheten är inte ny. Svensken verkar betydligt mer stressad och internationella jämförelser visar att det också förhåller sig så – svenskar är mer stressade än sin nordiska grannar och nordbor tillhör i sin tur de mest stressade i Europa. Varför är det så? Frågan är komplex liksom det inte finns några entydiga svar – men en reflexion över att man faktiskt är utbytbar i de flesta roller man har kan vara klokt – företag fortsätter även när de mest dynamiska ledare lämnat – ja till och med ett land klarar sig utan regering! Så tänk på det – ta tid för återhämtning och reflexion och njut av tillvaron!