Ligurien är vackert som en saga

Cervo

Att som vi gör nu – bo ett par månader i Taggia är helt fantastiskt. Inom en timmes radie ligger den ena orten vackrare än den andra. Vi älskar att göra små utfärder – upptäcka nya platser och träffa nya människor. Eftersom turisterna i vår by kan räknas på ena handen och att turistsäsongen är långt borta så träffar vi massor av trevliga människor i olika åldrar som är intresserade av oss – mitt författande och min kommande roman.

I veckan som gått har vi gjort ett par turer. Cervo en kustort – utsedd till en av Italiens vackraste byar är verkligen vacker som ett vykort.

På väg upp mot Castello

Trappstegen är många och varje lilla gata är en skönhet. Här ligger små B&B – restauranger och kaféer- men turisterna är få och det mesta är stängt- vilket passar oss perfekt. Platserna känns liksom met genuina då – som Torekov och Båstad där vi bor året runt och de där högsommar veckorna i juli och augusti förvandlas Bjärehalvön till något helt annat.

Ord behövs inte – Cervo
Utsikten
På väg upp
Öppet – bar – kafé och restaurang med en vidunderlig utsikt.
Hunden som tillhör stället är lite trött
Mysig bar och trevliga ägare
Vackert vart man än vänder blicken
Mycket trevlig stund – här köper vi vin och olivolja från mannens gård Steria Paolo

I torsdags körde vi till Stockholm Apricale – en medeltida saga – ja förresten dess historia sträcker sig tusentals år tillbaka i tiden.

Imponerande byggnadskonst

Vi parkerar utanför Centro historico och förundras över alla dessa magiska sagobyar.

Mimosa och ginst överallt

Vi är så pass högt upp att mimosan fortfarande blommar- ” hemma” i Taggia har den blommat ut.

Byns enda livsmedelsaffär

Med tanke att byn har få invånare är det roligt att det fortfarande finns kvar en affär. Uppe på torget en kombinerad bokhandel ( nog är italienarna ett läsande folk) – present- och tobaksaffär- ett sant nöje att botanisera där och prata med den trevlige ägaren.

En hel del böcker

Ute på torget ringlar kön till det lilla postkontoret- barn leker- mammor och pappor njuter av solen.

Se där – en bild på Helsingörs turist borgmästare

Ja nog spärrar vi upp ögonen när vi syn på denna – Axel Stubb Nielsen från 1969 – Helsingörs och Apricales ” stadsvapen ” – hur i all världen har detta gått till?

Vackra målningar pryder väggarna i gränderna
Är det denna vägen?
Japp – måste bara dofta på dessa blommor

En titt på klockan- snart halv tre – då har fe flesta restauranger stängt – vi kör vidare mot Dolceaqua där vi ser att det finns ett kafé öppet nonstop. Det blir perfekt- lagom lunch för oss.

Slottet i Dolceaqua

Dolceaqua kommer tillbaka i ett senare blogginlägg- men säger hej då för i dag!

Lämna en kommentar