San Sebastian – Donostia – är det basiska namnet. Jag återkommer till det starka baskiska inflytandet i ett senare inlägg.
San Sebastian är en guldskimrande stad vid Biscayabukten. Det är första gången jag är där och staden tar mig med storm -det är helt enkelt kärlek vid första ögonkastet. Vi landar i Bilbao -en timmes färd från San Sebastian. Under bilresan trollbinds vi av de höga bergen – Pyrenéerna. Landskapet påminner om Österrike eller Schweiz- till och med husen ger en förnimmelse av Alperna.
Väl på plats är upplevelsen hav överallt. På något sätt tycks havet ha hela staden i sin famn. San Sebastian-tre vackra sandstränder La Concha- Playa Gros och Zurriola Beach.
Utsikten över havet tar nästan andan ur en – så vacker är den. Ebb och flod märks tydligt och är alltid lika fascinerande.
Går man i stället över floden når man Zurriola Beach – surfarnas paradis. Här väntar man på den rätta vågen och stämningen är härlig.
Surfare i alla åldrar- och jag kan förstå att det lockar- finns kurser med erfarna instruktörer men jag hoppar nog!
Blev kaffe och baskisk cheesecake i stället innan vi utforskar den tredje stranden Playa Gros som erbjuder något helt annat- ja kanske inte själva stranden men det är här man tar den anrika spårvagnen – från 1912 – upp till Monte Igueldo.
Turen upp går snabbt men det kan nog vara långa köer under helger och högsäsong. Väl uppe möts man av en magisk utsikt som för mig ger tydliga Rio vibbar.
Vi bor otroligt bra – Hotel Zenit Convento – ett gammalt kloster mitt i centrum- fem minuter från La Concha.
Vi gör oss redo för kvällens middag- San Sebastian är känt för att vara en matstad i världsklass och det skriver vi gärna under på.
Maten ska få ett alldeles eget blogginlägg- så här vackert är det när vi vandrar hemåt längs havet.
Dags att säga godnatt – fortsättning följer!
Tollgerdt Resblogg 