Triora- sägenomspunnen by med häxor – historia och lokala råvaror

Triora – är omsluten av sägner – mysticism – partisaner och en blodig historia- men i dag är det en ovanligt glad och öppen by med en välkomnade atmosfär.

Vi startar från Taggia som redan blivit hemma för oss. Solen strålar från en klarblå himmel när vi kör in i Argentinadalen – skönheten tar nästan andan ur en. Medelhavet åt ena hållet- snötäckta havsalper åt det andra och längs vägen olivlundar- blommande vit ginst – mimosa- mandelträd och en och annan magnolia.

Efter nästan en timme på slingriga smala vägar dyker Triora upp – vacker som en sagoby.

Det första vi möter är en butik med lokala varor – ostar vi aldrig sett – pasta gjort på Triora mjöl – oliver – olivolja- olika sorters underbar honung och jag som älskar honung köper flera burkar- bland annat en med körsbärshonung ( den visade sig vara utsökt så till Triora kommer vi att återvända). Brödet från Triora anses vara ett av de bästa.

Varför kallas då Triora häxbyn? Jo på 1500- talet brändes häxor på bål i byn och för att locka turister har man slagit mynt av den tragiska händelsen och samtligt omvandlat Triora till en välkomnande och glad by.

Byn har en historia som sträcker sig mycket långt tillbaka- de gamla gränderna vittnar om svunna tider då mulåsnor slet med tung last. Bilderna får tala.

Under andra världskriget bombades delar av den lilla byn svårt och många fick svårt att klara sig ekonomiskt men i dag verkar byn blomstra.

Vi börjar bli hungriga och bredvid butiken hittar vi ett supertrevligt ställe – lunch med lokala ostar – ett glas vin från trakten- brödet – ja vad mer kan man önska?

Dags att säga hej då – vi kommer tillbaka!