Jag tror att man skulle kunna köra runt dagligen i Provence och hitta nya förtjusande små byar. I många av dem går livet sin gilla gång utan några större förändringar. Kontrasten till turistlivet längs kusten kunde knappast vara större. Visst är Medelhavet vackert, det är roligt att spana på folk, se båtarna och andas avslappnat sommarliv, men för egen del föredrar jag orörda byar en bit från kusten och här ska jag berätta om en av dessa.
Seillans ger en känsla av att befinna sig i en fransk film från 1960- talet. Byn är sanslöst vacker där den klättrar upp för berget full av åldriga stenhus.
Det är som om tiden stått stilla när man går längs vindlande små stenlagda gator, ser blommor, vilande katter, förnimmer doften av örter och vitlök, kisar mot en himmel så blå att man knappast tror att det är sant.
Byn med sina 2 500 invånare är som en pittoresk tavla. Stämningen är livfull, många sitter med en pastis, ett glas vin eller en glass på något av de små kaféerna.
Vi har parkerat bilen uppe på toppen i byn och vi har inte gått många steg förrän en av de äldre männen vid boulebanan börjar tala med oss. Han berättar om svunna tider och när Max Ernst och andra konstnärer periodvis levde i byn.
Vid den gamla tvättanläggningen på torget ligger turistkontoret och en trevlig dam berättar att byn härstammar från romartiden och att kyrkan St Léger har anor från 1000- talet och att de flesta husen är mycket gamla.
Sevärdheter är slottet, de gamla kyrkorna, men framförallt inbjuder Seillans till att bara vara i nuet – njuta och ta det tillvara.
Det har blivit kväll och vi äter en underbar middag – lokala råvaror och självklart vin från trakten.
Dags att säga hej då till denna pärla- i nästa blogginlägg kommer flera ”smycken ” från Provence.
Tollgerdt Resblogg 