Det finns människor som redan i tonåren stänger in den inre kärnan, själva jaget, och bygger på ett skal runt om sig själv. Det blir allt tjockare och den person man en gång var i barndomen bleknar. På ytan ser allt bra ut, men man jobbar på med ett jobb där man inte förverkligar sitt inre, gör avkall på värderingar som en gång var centrala, låter inte någon komma riktigt nära, det kan ju vara farligt. Så kan det pågå under åratal och det inre jaget får allt mindre plats. I andras ögon syns kanske en framgångsrik och lyckad person. Till sist börjar ändå snäckans skal att få sprickor. Innanför den hårda fasaden finns en rädd, osäker och ångestfylld människa och när skalet krackelerar så flödar den fram, rädslan, besvikelsen och ångesten. Kanske döljs den av ilska. Nog är det bra dumt att inte redan tidigt lära känna sig själv och våga var den man är, bejaka sitt inre och sina värderingar. Då kommer lyckan, välbefinnandet och harmonin.
Tollgerdt Resblogg 
Man måste få hjälp med kärnan till anledningen om man tenderar att blockera sig. Det finns alltid en anledning och blockeringen är en försvarsmekanism. Det kan vara ett långtidsjobb både att komma ur problemet (anledningen) och att förstå de reaktioner som uppstått.
GillaGilla
Så sant Eva-Lena men om den egna viljan till förändring saknas så kan inte någon framtvinga detta- brukar ibland visa följande bild för ”mina” ledningsgrupper –
Du kan leda hästen till vattnet men inte tvingas den att dricka!
GillaGilla